måndag 20 november 2017

Utmaningar för TransAlta Renewables

Hållbarhet och månadsutdelare är jag svag för och dessa kombineras i det kanadensiska energiföretaget TransAlta Renewables. Företaget står dock inför utmaningar just nu, inte minst till följd av trassel med Södra Hedland-anläggningen i Australien som utgör en betydande del av omsättningen. TransAlta Renewables skriver mer om det på sin hemsida, senast här. Det oroar men inte i sådan omfattning att jag helt omprövar mitt investeringscase. Resten av verksamheten förefaller rulla på rätt bra. Sedan faller nog också denna vindenergiaktie på oro över amerikanska marknaden precis som Vestas. När jag först gick in i TransAlta Renewables kollade jag upp detta och landade i slutsatsen att exponeringen inom just vindenergi i USA är en ganska liten del av deras verksamhet. Däremot kan det förstås på ett par års sikt hämma möjligheten till nya projekt.

Tänker inte uppfinna hjulet på nytt utan hänvisar här bra artikel som argumenterar för varför TransAlta Renewables är köpvärd som utdelningscase trots riskerna. För egen del har jag ungefär så stor portföljandel som jag vill ha med ungefär 5 procent i skrivande stund och bortemot 2-3 procent på ett års sikt. Jag har utifrån utmaningarna gått och grunnat på om jag vill öka eller inte Samtidigt tyckte jag att detta var ett nog så gott tillfälle att öka när aktien handlas till en YOC runt 7,25 procent. Det är en såpass hög YOC att det finns få alternativ till den kostnaden med likvärdig eller lägre risk. Därför tycker jag ändå att det är en rimligt riskpremie.

De senaste veckorna har jag också gått in lite försiktigt i Vestas. Det är ett företag som står inför utmaningar men samtidigt en av branschens största aktörer som i kraft av sin storlek och R&D bör ha möjlighet att växa genom förvärv och teknikutveckling på längre sikt.

Jag ser vindenergiaktier som köp och behåll på riktigt lång sikt eftersom det är ett energislag som har framtiden för sig när fossil energi kommer bli allt dyrare. Risken är ganska hög men är det någon bransch jag är riskvillig i så är det förnybar energi. Portföljandelen dock liten för att kompensera risk.

torsdag 16 november 2017

MQ förbryllar mig - fattar oro men var går gränsen för när aktien blir prisvärd igen?

MQ förbryllar mig ordentligt. Ja, jag har fattat poängen. Alla är livrädda för hur e-handelns ökade marknadsandelar konkurrerar ut detaljhandeln. Exemplen H&M, Lindex och nu senast Kapp Ahl skrämmer marknaden. Jag skrev redan i början av året om min tveksamhet kring att behålla MQ långsiktigt. Avsikten är att ge portföljen lite hävstång på ett par års sikt för att sedan växla över till andra aktier. Därför kommer jag under 2018 ompröva om jag vill behålla MQ eller inte. Min viktigaste poäng här är dock att det är MQ:s egna rapporter som ligger till grund när jag fattar det beslutet. Inte allmän oro baserat på konkurrenters rapporter eller en övergripande långsiktig trend.

Vad var då det företags specifika resultatet senast (länk)? Viktigast av allt: kassaflödet ökade både för den aktuella perioden och på helåret. Rörelsemarginalen är ökande från 6,4 till 7 procent. Bruttomarginalen ökade från 49,9 procent till 54 procent. Omsättningen minskade dock med 4,1 procent samtidigt som försäljningen minskade 2,7 procent. Här bör dock noteras att omsättningen i tidigare rapporter har ökat varför jag tycker att det är för tidigt att dra förhastade slutsatser. Att resultatet minskade har en skatteteknisk förklaring i att Joy's underskottsavdrag föregående år hade redovisats som en uppskjuten skatteintäkt. Sammanfattningsvis är min bild att MQ nog kämpar med samma utmaningar som branchen i stort men att de inte precis verkar befinna sig i kris. Kassaflödet och marginalerna ökar trots allt vilket ger en hel del svängrum ifall de kommande åren blir tuffare.

Av det lilla som jag hittat om Nordeas analys (länk) idag framgår mycket riktigt oron över konkurrenternas svaga rapporter och ökat fokus på e-handel. Samtidigt medger Nordea att direktavkastningen är god och värderingsmultiplarna inte avskräckande. Banken värderar i substans aktien till cirka 33 kronor vilket jag nog givet den senaste årets rapporter, risk och utveckling tycker är ganska rimligt.

En viktig detalj i sammanhanget är dock att MQ satsar på e-handel med omnikanal. Har läst ifrågasättande av vad det innebär för den traditionella butiksverksamheten på sikt. Men faktum kvarstår att e-handeln tidigare i år bidrog till att MQ:s intjäning ökade (länk). Det är inte ens en månad sedan MQ öppnade en ny omnikanalbutik på Drottninggatan i centrala Stockholm. Jag tycker att det talar för att MQ har en tydlig vision om hur de avser växla över till större andel e-handel på sikt. Kommer det fungera och klarar de konkurrens från starkare aktörer? Det vet jag inte men deras strategi känns faktiskt mer genomtänkt än H&M.

MQ är trots allt ett relativt litet företag på relativt få marknader som inte är branschledande på sin marknad. Skäl nog för analytiker att vända blickarna åt större aktörer men innebär det att MQ är en dålig investering? Enligt allas vår börsdata (länk) har MQ ett P/E-tal runt 10 vilket är nästan hälften så lågt som H&M på dagens nivåer, eller för den delen Clas Ohlson som ofta får sig en känga när det pratas e-handel. Värderingen kan inte sägas vara hög. Tiotusenkronorsfrågan är om det finns fog för det eller om marknaden helt enkelt överreagerar? Jag blir allt mer benägen att luta åt det senare.

Som alltid bör här framhållas att min sparfilosofi har som mål 4-5 procents utdelning årligen. Om du strävar efter att prestera minst som OMX-index är aktieköp i MQ sannolikt en dålig idé.

Mitt nuvarande innehav i MQ utgör cirka 1,6 procent av portföljen, eller knappt 1 procent utifrån min målportfölj på ett års sikt. Det tycker jag är en rimlig portföljrisk för mitt innehav. Överväger öka upp till 1 procent på ett års sikt men därefter blir portföljandelen för stor med tanke på risk på längre sikt.

Utdelningen är redan fastslagen för januari 2018 på samma nivå som föregående år: 1,75 kronor. Ponera att vinsten bromsar in ordentligt och utdelningen sänks med över 40 procent till 1 krona 2019. Det skulle fortfarande ge mig 3,3-3,5 procents utdelning. Inte bra men ej heller katastrof. Inför senaste utdelningshöjningen var utdelningen 1,36 kronor. Det skulle med min GAV runt 32 kronor ge ganska exakt mitt mål på 4,25 procent. Vid dagens köpkurs är det fortfarande hygglig premie med 4,7 procent YOC. Utdelningsandelen är ganska exakt två tredjedelar av resultat per aktie. Det är något högt men inte på långa vägar i närheten av H&M som har en utdelningsandel på cirka 90 procent.

Vad annat kan du få för en YOC på 6 procent? Bland mer stabila alternativ finns Swedbank och Akelius Pref (som varken har utdelningshöjning eller kurstillväxt). Därefter svajiga Nobina och kvartalsutdelande fastighetsaktier med en väsentligt hög risk.

En YOC runt 5 procent för MQ kan jag förstå givet risk för lägre vinster och utdelningar på några års sikt. En försiktig hållning är helt klart motiverad men vid en YOC över 6 procent kan jag inte tycka annat än att aktien börjar bli översåld.

Intressant nog framhåller Nordea i sin analys att just institutionella investerare drar öronen åt sig vilket implicerar att köptrycket i aktien riskerar att inte ta fart. Jag funderar ändå på om inte det här är ett exempel på ett sådant där vi småsparare faktiskt kan använda vår litenhet på marknaden för att tillskansa oss en fin utdelning. Det stora frågetecknet är om aktiekursen klarar att hänga med på sikt.

Vad har jag missat?

OBS! Som är blogginlägg inte finansiell rådgivning. Att köpa aktier i MQ innebär en risk. Gör din egen analys. Jag äger aktier och köper regelbundet aktier i MQ. Även om jag strävar efter att ge en så objektiv bild som möjligt och lyfta fram både risker och möjligheter är mitt perspektiv aktieägarens.

söndag 12 november 2017

Inlaga till diskussionen om amorteringskravet

Diskussioner om fastighetsmarknaden har verkligen tagit fart under hösten. Eftersom jag har kommenterat lite i bloggsfären och twitter tänkte jag att det kan vara på sin plats att utveckla i ett fördjupat blogginlägg. Detta blir därför en ovanlig nationalekonomisk inlaga där bloggen annars främst fokuserar på aktiesparande.

OBS! Denna block är inte politisk och definitivt inte partipolitiskt. Detta inlägg ska därför främst läsas som en inlaga i den nationalekonomiska diskussionen i frågan för att belysa att förslaget kan ha märkliga och oförutsedda sidoeffekter. Nu bör även reserveras för att det kanske finns undantag i amorteringskravet som har förbigått mig och att jag är ganska ytligt insatt i frågan.

Jag har skrivit om begreppet sparkvot många gången på bloggen men detta torde bli första gången begreppet skuldkvot gör entré! En bärande del i förslagen om amorteringskrav är nämligen att det ska införas restriktioner om du har lån som överstiger mer än 4,5 gånger din inkomst. Konkret föreslår Finansinspektionen att den som har lån som överstiger 70 procent av köppriset för bostaden ska amortera 3 procent årligen intill brytgränsen är nådd. Missförstå mig nu inte, jag tycker att det är lysande att man styr upp fastighetsmarknaden och ju fler som köper bostäder på sundare premisser snarare än belånar sig upp över öronen, desto bättre för oss alla! Där jag tycker att det blir knasigt är att amorteringskravet är ett trubbigt instrument som riskerar innebära en onödigt stor nedkylande effekt också för dem som har en god ekonomi. Belyser med ett fiktivt exempel som ligger nära mina förutsättningar men för enkelhets skull är avrundat till mer illustrativa belopp.

Jag har en bruttoinkomst som är ett par snäpp över en men ändå relativt nära en svensk medianinkomst. Eftersom jag är en ekonomiskt framsynt person har jag gnetat ihop två årslöner på banken avsedda just som insats till ett framtida bostadsköp. Ponera för exemplets enkelhet att det motsvarar cirka 750 000 kronor och att 4,5 ggr min bruttoårsinkomst motsvarar 2 miljoner kronor.

Vad skulle då detta innebära för mina möjligheter att beviljas lånelöfte för och köpa en bostad?

Om jag ska slippa amorteringskravet om 3 procent per år behöver jag betala minst 30 procent av min bostad kontant. Det innebär i så fall att jag högst kan köpa en bostad för 2,5 miljoner kronor.

Nu till vad själva exemplet illustrerar: jag är miljonär med en samlad förmögenhet nära 1,5 miljoner kronor, utöver CSN helt lånfri. Ändå kan inte ens jag utan besvär köpa en bostadsrätt för 3 miljoner.

Vi tar det igen: mina samlade kapitaltillgångar motsvarar alltså halva inköpspriset för min fiktiva bostadsrätt men ändå är det inte en självklarhet att jag kommer köpa bostaden eftersom alternativkostnaden är onödigt hög. Men har jag då inte råd att amortera 3 procent per år? Jodå, med min sparkvot är det naturligtvis inga problem. Var det blir skevt är att jag i praktiken måste sälja inkomstgenererande aktier vars nettoutdelning överstiger bolåneräntan alternativt avstå från att fortsätta spara i nya aktier för att istället spara genom att amortera. Detta är naturligtvis ett lyxproblem eftersom min bank, bortom kravmallarna, vet att jag är en solid kund varför jag kan förhandla till mig en minst sagt förmånlig lånränta.

Men vad som är väsentligt är att om man drar resonemanget ett steg längre är det lätt att inse att de allra flesta individer inte har kapitaltillgångar som täcker halva inköpspriset för deras bostadsrätt. Det är därtill relativt ovanligt att ens ha kapitaltillgångar nog för att täcka mer än 10-15 procent kontant. Vad amorteringskravet därigenom indirekt illustrerar är hur övervärderad bomarknaden är.

Den som tänker ytterligare ett steg inser snabbt att när även välbeställda personer utan ekonomiska svårigheter tvingas amortera sker det till en alternativkostnad. Antingen säljer de helt enkelt aktier för att direkt betala 30 procent av bostadens värde eller så avstår de helt enkelt från ytterligare aktieköp och övrig konsumtion. Om allt fler personer hamnar i denna sits är det lätt att inse att balansen mellan utbud och efterfrågan på Stockholmsbörsen kommer förändras i riktning säljarnas fördel. Vi riskerar alltså inte bara en prisnedgång på fastighetsmarknaden utan även på aktiemarknaden.

Jag tycker att professor Harry Flam gör en klok reflektion när han i upprepade medieinlagor noterat att amorteringskravet söker påverka mängden bostäder på marknaden (kvantifieringen) medan ränteavdraget snarare påverkar priset (lånekostnaden). Att påverka ränteavdraget skulle således vara mer neutralt och i högre grad lämna åt individen att själv bestämma hur hög skuldkvot man vill ha. Att sänkningar i ränteavdraget, oavsett om det gäller procentsats eller tak, dessutom har en positiv effekt på statsbudgeten är också en inte oviktigt fördel jämfört med amorteringskravet.

fredag 10 november 2017

Veckosammanfattning: ökat på fall

Den gångna veckan har handlat om att köpa aktier jag gillar som för tillfället har motgångar. Det är alltid en riskabel strategi eftersom det förstås finns fog för nedgången. Risken finns också att den fortsätter. Nu är mitt fokus endast på långsiktigt utdelningssparande utifrån köp-och-behåll. Den som trendinvesterar bör inte ta rygg på mig för i alla dessa aktier är trenden nedåtgående just nu.

Timingen för att gå in i Vestas kunde helt klart ha varit bättre. Jag har velat gå in länge och ångrat att jag inte köpte runt 400 kronor för ett år sedan när aktien handlades lågt senast. Chansade därför med ett par aktier runt 500 kronor. Marknaden reagerade negativt på rapporten varför aktien föll med ytterligare 20 procent. Jag ökade lite till och har nu en handfull aktier. Aktien ska under 400 DKK om jag ska öka ytterligare. Som jag ser det är det riktigt att konkurrensen är tuffare och regleringarna mindre förmånliga i USA just nu. Däremot är Vestas en av vindenergibranschens tre största aktörer. Eftersom jag vill investera hållbart och känner till företaget väl sedan över ett decennium tillbaka är det något som jag vill äga på riktigt, riktigt lång sikt. Jag räknar med ytterligare några tuffa år men tror att det finns förutsättningar för bättre tider på lång sikt. Vestas har precis börjat med utdelning, YOC är låga 2 procent varför de endast är en liten krydda i min portfölj. Det befinner sig, utmaningar till trots, dock i den fas i företagscykeln där de under det kommande decenniet kan väntas höja utdelningar och utdelningsandel från den ansenliga kassan. Även om jag tyckte aktien var väl högt värderad runt 600 DKK är 30 procent ned på en vecka väl mycket för ett i övrigt stabilt företager vars vinster vida överstiger nuvarande utdelningsnivå. Utdelningsandel 28 procent i år.

ICA har gjort comeback i portföljen. Jag har tidigare ägt aktien men sålt på dessa nivåer för att tillvarata tillfället att öka i andra aktier. Senaste rapporten var en reality check och aktien har åter närmat sig mer normala nivåer. 3,6 procent yield on cost mot 2018 års förmodade utdelning om 11 kronor är inte billigt så det blev endast en handfull aktier än så länge. Ser det mest som ett kompletterande defensivt innehav. Först runt 275 kronor är jag beredd att ta en större position.

H&M har jag ökat mycket försiktigt i inför utdelningen på måndag. Det blir ett viktigt test om aktien klarar att stänga över 200 kronor när utdelning om 4,85 kronor avskiljs kursen som i skrivande stund rör sig runt 205 kronor. Mitt resonemang är detsamma som tidigare men jag passade på när det fanns ett litet utrymme om en procent ytterligare samtidigt som jag får 2,35 procent åter redan på måndag.

Multiconsult är en norsk favorit som handlas på historiskt låga nivåer. Jag ökade ytterligare och skrev mer om deras kvartalsrapport igår.

Serneke har dragits med i oron över svagare framtidsutsikter för bostadsutvecklare. Min bedömning av företaget är detsamma som tidigare och jag tog rygg på VD och finanschef och ökade.

Ahlsell har också varit omskriven som en "hundaktie", se placera-artiklar. Jag har tyckt att den varit något undervärderad samtidigt som estimaten talar om avsevärt höjd utdelning. Därför ökade jag.

OBS! Detta är en veckosammanfattning som fungerar som en slags dagbok. Alla dessa aktier är riskabla eftersom de den gångna veckan har befunnit sig i nedtrend. Gör din egen analys.

torsdag 9 november 2017

Svag kvartalsrapport från Multiconsult

Multiconsults kvartalsrapport som publicerades idag var ingen munter läsning (länk) och marknaden svarade genom att trycka ned aktiekursen på historiskt låga nivåer runt 80 norska kronor.

Jag har skrivit mer ingående om hur jag resonerar om Multiconsult i anslutning till tidigare rapporter. I korthet är min syn att de dels är väsentligt lägre värderade än konkurrenter som SWECO och ÅF. Dels har Multiconsult över de senaste två åren genomfört större investeringar i uppköp i framförallt Skandinavien. Därtill är Multiconsult en notoriskt underanalyserad aktie som få analytiker följer varför det finns större möjligheter att fynda än i mer välanalyserade företag. Detta innebär samtidigt också att risken för felbedömningar är högre ur det hänseendet.


Väsentliga utmaningar på utgiftssidan

Mitt utgångsläge är fortfarande att de svagare resultaten delvis härleds ur att omställningen för att integrera de nyinköpta företagen i Multiconsult. Sedan finns säkert fortfarande aspekter av att efterfrågan i konsultbranschen i Norge fortsatt är något svag till följd av spåren av det lägre oljepriset senaste åren.
 
Att EBIT minskade med 70 procent, eller 26 procent på årsbasis, är alarmerande i min mening men konsultbolag kan svänga från kvartal till kvartal och Multiconsult själva anför just högre verksamhetsutgifter som skäl samtidigt som kalendereffekten historiskt missgynnar det tredje kvartalet. I synnerhet relateras utgifter till investeringar av engångskaraktär i affärssystemet.
antal anställda ökar med 25 procent

Antalet anställda har ökat med 25 procent på ett år vilket förstås också medför utmaningar på utgiftssidan på kort sikt. Kan denna personalinvestering omsättas i samma intjäningstempo som tidigare finns dock utrymme för ökad tillväxt många år framöver. Tillväxten är för övrigt fortfarande god nog på cirka 10 procent trots ett notoriskt svagt kvartal.

Också lönerna har ökat. Detta ser jag dock inte odelat som negativt. Multiconsult har goda aktieprogram för sina anställda varför ägarandelen bland anställda senast jag kollade var cirka 20 procent, vilket är osedvanligt högt. Jag har också hört ryktas att Multiconsult hade striktare lönebudgetar under den mer akuta fasen av oljekrisen varför det vore rimligt att anta att företaget helt enkelt nu kompenserar personalen för uppvisad lojalitet. Om lönenivån förmår skapa lojalitet och attrahera know-how är det trots allt avgörande för att vara konkurrenskraftiga.
Frågan inför kommande rapporter är förstås om man kan normalisera lönehöjningarna framöver.

Intjäning och orderingång fortsatt stark

Så länge intjäningen på intäktssidan fortsatt är god oroas jag inte så mycket över utgiftsbilden. Den tror jag nämligen att Multiconsult på längre sikt får styr på när man på sikt kan börja utnyttja de stordriftsfördelar som förvärven ger. Intjäning från den löpande verksamheten fortsätter öka med 9,8 procent vilket är ett styrkebesked under ett notoriskt svagt kvartal. Orderingången är 70 procent högre än motsvarande kvartal ifjol och uttryckt i year to date är den 28 procent högre än ifjol. Likaså indikerar att innevarande orderbok har täckning för projekt ytterligare ett par år framöver.

Eftersom mitt grundantagande sedan tidigare är att Multiconsult står inför utmaningar på kostnadssidan till följd av ökad anställningstakt och tillväxt genom förvärv har jag trots allt fått den bekräftelse jag sökte på att intjäningen på intäktssidan och orderboken fortsatt går i rätt riktning. Det är det väsentliga. Att få styr på utgiftssidan på längre sikt är en fullt möjlig utmaning för ledningen.

Kassaflöde

En målsättning under det kommande börsåret är att bli bättre på att göra kassaflödesanalyser, något som är en svaghet i min analytiska verktygslåda. Om jag gör ett trevande försök på Multiconsults kvartalsrapport kan översiktligt noteras att kassaflödet minskat marginellt med en procent jämfört med kvartalets början. Det är samtidigt 33 procent högre än tredje kvartalet föregående år men 37 procent lägre än ingångsvärdet för år 2016. Min högst förenklade kassaflödesanalys ger slutsatsen att kassaflödet förvisso är i en negativ trend men inte har minskat i så alarmerande omfattning som jag hade förväntat givet rapporten i övrigt. Bilden är delad beroende på vilken jämförelseperiod man väljer men det är tydligt att Multiconsult på ett par års sikt bör återgå till nivåer om 40-50 procent bättre kassaflödesnivå än idag. Hur lång tid detta tar blir avgörande att bevaka framöver.

Vi ser här också att valutakostnaden är högre än motsvarande kvartal föregående period vilket inte kommer som någon överraskning eftersom norska kronan har varit närmast jämnt värderad med den svenska.

Utdelning

Vinst per aktie var alarmerande låga 0,29 NOK under det tredje kvartalet. Här finns förstås anledning att se upp och utdelningsnivån är inte långsiktigt hållbar om VPA inte normaliseras på sikt. Hittills är VPA 3,46 NOK det gångna året vilket är lågt men tillräckligt för att tecka nuvarande utdelningsnivå om 3 kronor. YOC är cirka 3,7 procent, vilket är billigare än vanligt, och då hoppas jag att en viss utdelningshöjning därtill ska kunna räknas in. Jag gissar försiktigt på en höjning med 3,33 procent från 3 kronor till 3,10 kronor per aktie.

Övrigt

Att LINK arkitektur som nyligen förvärvades uppvisar ökade intäkter, EBITDA och orderingång är ytterligare ett positivt tecken som gömmer sig i detaljerna. Det indikerar nämligen att förvärvet faktiskt redan börjar bli mer lönsamt än tidigare. Utmaningen är sannolikt de större organisatoriella omställningarna som är enklare att hantera då de är av engångskaraktär.

Ytterligare ett par förvärv i mindre skala har gjorts under kvartalet. Det gäller Hjellnes AS för vilket Multiconsult betalade 184 miljoner NOK varav 65 miljoner i aktier och resten kontant. Hjellnes har 230 ingenjörer i Osloområdet som verkar framförallt inom byggnader, infrastruktur, transport, vatten och miljö. Multiconsult har också förvärvat Johs Holt AS med 27 anställda inom byggnation av broar och andra tyngre strukturer.

Affärsområde olja och gas är idag det minsta affärsområdet och utgör nu en högst begränsad del av verksamheten. Utöver miljömässigt ser jag det också riskmässigt som positivt eftersom känslighet för lågt oljepris blir mindre även om det indirekt förstås även drabbar andra affärsområden i en oljeberoende ekonomi som den norska.

Noterbart är också att Multiconsult nu på allvar fått in ett ben som aktör internationellt bortom Skandinavien. Exempel finns på järnvägsprojekt i Polen och energiprojekt i UK, Liberia och Zambia. Om detta är en mer lönsam del än kärnverksamheten får bli en fråga för ett annat inlägg men jag tycker att det är intressant eftersom det signalerar tillväxtpotential på riktigt lång sikt.

Kontentan av detta?

Jag är välinvesterad i Multiconsult sedan tidigare men när aktien nu handlades på historiskt låga nivåer samtidigt som norska kronan fortfarande kan antas ha viss valutarabatt tyckte jag att det var ett rimligt tillfälle att öka långsiktigt. Mitt beslut blev till sist därför att i linje med tidigare resonemang fortsätta passa på att investera så länge aktiekursen tyngs av svaga kvartal under omställningsperioder relaterade till förvärven. Därför ökade jag antalet aktier med ytterligare 4,7 procent. Min portföljandel är fullgod i Multiconsult över den kommande målperioden men skulle aktien falla under 80 NOK kommer jag fortsätta öka med ännu längre sikt än så i åtanke. Jag tror nämligen att det här är ett fint innehav i konsultsektorn på lång sikt och då kan det här vara ett bra köptillfälle.

Som vanligt ska mina inlägg inte läsas som finansiell rådgivning. Jag äger aktier i Multiconsult som nu värderas på historiskt låga nivåer av en anledning vilket innebär att risken är högre än vanligt. Läs på, ta del av rapporter och andra analyser och framförallt gör din egen bedömning.

söndag 5 november 2017

Nya portföljmål inför 2018

I anslutning till månadens portföljuppdatering (länk) tog jag tillvara detta som tillfälle att göra en grundlig analys av min portfölj.

Jag har de 18 månader som passerat sedan portföljen startat arbetat mot en tilltänkt målportfölj värd cirka 600 000 kronor. Detta har varit ett praktiskt redskap för att medelst enkel överslagsräkning hålla koll på att mina portföljandelar i enskilda aktier inte blir för stora eller små på sikt.

Vid årsskiftet kommer jag nå det målet och det blir därför dags att sätta upp ett nytt portföljmål. Jag landade för enkelhets skull vid en miljon kronor. Det har fördelen att det blir mycket lätt att snabbt räkna ut portföljandelar för enskilda aktier. Jag hoppas dessutom kunna nå målet redan runt årsskiftet 2018/2019 men det förutsätter att börsen inte vänder nedåt innan dess.

Sammanfattningsvis har jag landat i följande operativa slutsatser:

- fortsätt öka regelbundet i kärninnehav efter målbild.
- sträva efter att öka i ett investmentbolag varje månad om YOC är 3 procent eller högre. 
- sträva efter att öka i en månadsutdelare varje månad så länge portföljandel försvarbar.
- identifiera minst en ytterligare månadsutdelare under det kommande året.
- vid nästa årsskifte ska fem procent av portföljen bestå av en ny kategori aktier: lågutdelare med tillväxtpotential. När tillfälle uppstår ska jag öka i dessa aktier.
- undvik att köpa ytterligare IPO och fokusera på utdelningsaktier.

Avseende portföljens sammansättning har jag följande övergripande målfördelning:

Kärninnehav 30 procent

Dessa delar ut cirka 4,25 procent årligen (Axfood, Castellum, Clas Ohlson, Handelsbanken, Hemfosa, H&M, Skanska). Dessa är lättast eftersom jag sätter upp en målbild som operationaliseras konkret i hur många aktier jag vill äga över perioden. Min utgångspunkt är att öka med en viss andel varje månad under förutsättning att mina köpmål för YOC uppfylls och när det väl blir tillfälle att öka till ett bra pris går jag in stort. Just nu är jag fullinvesterad i alla dessa aktierna utom Handelsbanken och därför behöver jag faktiskt inte öka alls före våren.

När jag satte ihop portföljen bestod den av fem aktier i lika stora delar. Nu vill jag ha en portföljandel på mellan 2,5-5 procent i dessa aktier. Axfood är ett undantag eftersom jag ser det som en utpräglat defensiv obligationsliknande aktie som diversifierar portföljrisken. Återkommer så småningom med en justerad målbild för kärninnehaven. Som ett illustrativt exempel blir den av modell 350 aktier i Axfood och 250 aktier i H&M vid årsskiftet 2018/2019. Jag tror på enkla riktmärken att återkomma till när man snabbt funderar på om man vill öka stort igen eller inte.

Utmaningen är att dessa aktier samtidigt tenderar tynga portföljen då de alla är etablerade företag med en modest tillväxt. Tar förstås också intryck av pågående diskussioner om risker i dessa aktier (e-handel avseende Clas Ohlson och H&M, sjunkande fastighetsmarknad/stigande räntor avseende Castellum, Hemfosa och i någon mån Skanska, ökad konkurrens från nischbanker avseende Handelsbanken). Därför är det viktigt att öka när de väl kan köpas billigare än vanligt för att på det sättet ge mig utrymme att få lite extra säkerhetsmarginal.

Övriga utländska aktier 20-25 procent

Min långsiktiga målsättning är att ha ungefär en tredjedel utländska innehav och två tredjedelar svenska innehav. Givet att månadsutdelare alla är utländska innehav bör jag säkerställa att jag har ungefär 20-25 procent i övriga utländska aktier. Här handlar det dels om att regelbundet öka i fina nordiska aktier som ATEA, Gjensidige, Kone och Multiconsult samtidigt som jag fyller på i aktier som J&J, P&G och VFC. Här handlar det om att mer offensivt våga ta stora positioner när låg kurs och valuta sammanfaller. Utmaningen är att jag ofta behöver köpa större poster eftersom courtage och valutaavgift gör det något dyrare. Därför handlar det om att ha tålamod och våga ta en stor position när väl ett tillfälle dyker upp. Jag har gjort det framgångsrikt i de norska aktierna det senaste året.

De tyska aktierna är en one-off där jag medvetet utnyttjade Avanzas courtagefria kampanj till att ta en såpass stor position som jag vill ha på ett par års sikt direkt. De är tre aktier som man bör kunna sitta tryggt på under de kommande decennierna utan större överraskningar och där tänker jag inte öka. Utöver att få mer exponering mot Tyskland och euron ökar de också min exponering mot energi- och kemikaliesektorn där det är lite svårare att hitta bra aktier på den svenska börsen.

Övriga svenska utdelningsaktier 15 procent

Här räknas alla aktier som inte faller in under övriga kategorier men som handlas enligt mina utdelningsmål. Aktierna ger höjd eller bibehållen utdelning samtidigt som de delar ut minst 3,33 procent och i regel mellan 3,5-5 procent. eWork, HiQ, MQ och Resurs är bra exempel. Det här är inga kärninnehav och jag har en viss tvekan inför företagen men den är inte större än att jag fyller på lite då och då i dessa aktier. Här vill jag på sikt få in fler klassiska utdelningsaktier som AtlasCopco, Essity, Holmen och SCA. Kanske ICA igen. Scandic anser jag nu tillhör denna kategori.

Investmentbolag är något jag vill ta in mer av för att kompensera egna missräkningar och få en bättre fondliknande riskspridning på lång sikt. Investor utgör cirka en halv procent av portföljen och Kinnevik bara någon promille. På längre sikt skalar jag gärna upp till 2-3 procent i Investor och en procent i Kinnevik. Tanken är att byta ut Telia mot Kinnevik. För att uppnå detta har jag ett mentalt mål att köpa minst en post aktier varje månad aktien handlas till en YOC på minst 0,3 procent. Tyvärr har det dröjt ett tag sedan sist så jag får här ta ställning till hur jag kan säkerställa att mitt mål uppnås.

Sneglar också på andra investmentbolag där jag gärna tar en liten position i om tillfället är det rätta. Industrivärden, Latour, Lundbergs och Svolder är de främsta kandidaterna. Den senare vore dessutom ett smidigt sätt att öka exponering mot Serneke men samtidigt sprida risken. Det bär mig dock emot att köpa investmentbolag med låg YOC på toppen av en högkonjunktur så detta får bli ett långsiktigt projekt. Exemplet Ratos visar att det finns skäl att vara försiktig och att vad som idag är en säker affär imorgon kanske inte är det. Investmentbolag handlar mycket om förtroende.

Är inställd på att öka ordentligt när nästa större nedgång kommer. Av samma skäl går jag i tankar om att plocka in Avanza Zero igen som komplement men den gör sig bäst i en stadig tjurmarknad och nu är jag osäker på var börsen står om ett år. Dessutom har jag redan Zero som bas i mitt pensionssparande varför det blir tårta på tårta att ha en andel även i min privata utdelningsportfölj.

Denna kategori inkluderar också aktier som jag köpt mer för att ett bra tillfälle uppstått än för att jag vill ta en långsiktig position där jag kontinuerligt ökar. Beijer Alma är ett bra exempel där jag har en oförskämt bra YOC. Tycker inte att jag vill sätta mig in såpass i aktien att jag ökar mer men så länge företaget inte råkar ut för några större utmaningar vore det oklokt att sälja bara för att innehavet minskar i relativa termer allteftersom jag ökar i andra aktier. Fint komplement helt enkelt.

Månadsutdelare 10 procent

Kanske är detta målet väl högt eftersom det finns få alternativ, alla är utländska och företagsrisken möjligen blir väl stor. Jag tänker ändå fortsätta min målsättning att öka i en månadsutdelare varje månad. Detta är viktigt för att få ett bra utdelningsflöde även under svagare månader. Ett uttalat mål blir att försöka hitta ytterligare minst ett bra innehav i den här kategorin. NorthWest Healthcare ska in i portföljen så snart kurs och valuta är på en bra nivå. Utmaningen är att Realty Income och TransAlta Renewables egentligen redan är såpass stora att jag egentligen inte behöver öka det kommande året.

Kvartalsutdelare av enfastighetskaraktär och preffar 10 procent

Här sprider jag risken över flera aktier men det är viktigt att jag inte får en alltför stor andel i enskilda aktier. Bosjö och Sydsvenska Hem kommer jag därför inte öka i alls det kommande året. De aktier som handlas till vanligt courtage finns möjlighet att öka i. Bonäsudden och Saltängen nära till hands. På fem till tio års sikt tänker jag mig helt fasa ut den här typen av innehav. Deras främsta syfte är att höja portföljens genomsnittliga utdelning och kompensera för riktigt bra aktier som idag har lägre utdelning. När portföljen passerar 2,5 miljoner kronor kommer de inte behövas längre och då planerar jag att gradvis sälja av dessa innehav för att öka i mer stabila aktier som J&J och Kopparbergs.

Lågutdelare med tillväxtpotential 5 procent

En ny kategori kryddor bra aktier med som med nöd och näppe uppnår mina utdelningsmål men å andra sidan är riktigt fina aktier att äga på lång sikt med hög vinst- och utdelningstillväxt. Kopparbergs är det uppenbara exemplet. Tomra ångrar jag att jag inte vågade ta en större position i.

Vad jag verkligen gillar med bloggsfären är att man lär sig väldigt mycket på att kunna jämföra sin egen investeringsfilosofi med andra strategier. En viktig lärdom det gångna året är att jag också måste skapa utrymme för långsiktig utdelningstillväxt för att inte bara fastna med defensiva tråkutdelare som Axfood, Clas Ohlson och H&M. Dessa må vara stabila räknat i utdelning men de tynger portföljens utveckling i övrigt oproportionerligt mycket. Därför sneglar jag på att aktivt ta in aktier som AAK, Fenix och Sweco i portföljen. Utmaningen är att hitta rätt läge att gå in i dessa aktier eftersom jag ofta tycker att de är för långt ifrån mina utdelningsmål. Det handlar nog mycket om att våga köpa motsvarande ett par procent av portföljen i en enskild aktie så snart ett hyggligt läge uppstår. Provar mig fram här och detta blir något som jag får utvärdera under det kommande året.

Om inte mycket starka skäl finns vill jag ändå att aktien ska kunna köpas till en YOC över 2 procent. Vestas tog jag in i portföljen igår efter längre bevakning när den äntligen gick att köpa till detta pris.

Kryddor med låg eller ingen utdelning högst 5 procent

Denna kategorin är något spretig och innehåller främst aktier som jag köpt under IPO-liknande former. Jag har landat i att minska fokus på IPO och renodla portföljen mot utdelning. Just nu gör Minesto att kategorin är relativt stor eftersom jag har landat i att jag vill ha 2-3 procent av portföljen i just den aktien men jag tänker i övrigt inte köpa så mycket nya om ens några aktier här. Kategorin finns kvar för att jag vill ha möjlighet att köpa spännande miljöteknikföretag när tillfällen uppstår.

fredag 3 november 2017

Nyemission i Ripasso Energy

Ripasso Energy är en aktie som utgör ett praktexempel på utmaningarna i att äga nynoterade IPO.

För den som följt bloggen ett tag kommer det inte som en överraskning att jag är svag för såväl miljöteknik och hållbara aktier som Göteborgsföretag. Kan jag gynna miljön och det lokala näringslivet samtidigt som det finns utsikter att göra en bra affär är det drömmen för mig. Effektivisering av solenergi är något jag vill investera i och där är jag beredd att chansa. Ungefär med de premisserna tog jag en möjligen förhastad liten chansning i Ripasso Energy.


Det såg länge ut att bli en dyrköpt läxa för aktien bara fortsatte nedåt med fyrtio procent.
Jag förstod i alla fall risken varför min position var minimal. Nu efter kursuppgången utgjorde den vid senaste månadsavläsningen plötsligt en halv procent av portföljen men det är ett angenämt lyxproblem. Efter att ha varit nere i jämmerdalen vände aktien nämligen lika plötsligt och oväntat upp etthundrafemtio procent över köpkurs. Bakomliggande orsaker är såvitt jag förstod dels positiva signaler avseende ramavtal om order på Sicilien nu äntligen verkar bli av, att tekniken har visat sig ha bättre teknisk potential än tidigare beräknat samt just emissionen eftersom flera investerare föreföll se det som ett tillfälle att köpa fler aktier av de första två skälen för att samtidigt få rätt till att teckna ytterligare aktier. Ska man äga IPO bör man dock vara beredd på att de till skillnad från aktier som Investor inte precis rör sig som index utan snabbt kan dra iväg i endera riktningen. Risken är högre.

Hur ser framtiden ut för Ripasso? Helt ärligt är det som att spå i kaffesump. De har en bevisat fin teknik som nu har större potential än man hade väntat sig. Som för alla IPO är lackmustestet om de  klarar att kommersialisera produkten på lång sikt och gå med vinst. Någon skrev att IPO är som att köpa trisslotter. Jag håller med men i det här fallet är det ett medvetet val med både hjärta och hjärna. Kanske blir det succé, kanske går det åt helvete. Men portföljandelen är såpass liten att jag tycker att det är en försvarbar chansning. En liten krydda som inte nämnvärt påverkar min portföljutdelning.

Själva nyemissionen innebär att aktieägare har förtur att för varje 10 aktier tilldelas 3 teckningsrätter. 10 teckningsrätter berättigar i sin tur köp av 1 aktie för 5 kronor.

Så hur resonerar jag då? Inför en nyemission har man som aktieägare i utgångspunkt tre alternativ. Man erbjuds i regel ett erbjudande med förtur om att teckna ytterligare ett antal aktier. Man kan sälja innehavet. Man kan också låta det vara som det är.

Min lärdom av nyemissioner är att det sämsta man kan göra i regel är att låta det vara som det är. Anledningen är att de nyemitterade aktierna devalverar värdet av dina innevarande aktier. Det blir helt enkelt fler aktier totalt vilket gör att din relativa andel minskar. Företagets resultat per aktie minskar därmed allt annat lika. Passivt behålla är vad jag givet osäkerheten kanske helst vill göra. Samtidigt är det nästan alltid bättre att göra ett aktivt val utifrån de andra två alternativen. Man bör helt enkelt bestämma sig för om man tror på aktien tillräckligt mycket för att teckna nya aktier eller inte. Att jag ställer det på sin spets beror på att en nyemission alltid innebär att företaget tar in nytt kapital. Det beror förstås ofta på offensiva satsningar som kan generera större vinster än tidigare. Det finns samtidigt alltid en aspekt av att kassan inte är tillräcklig för att göra de satsningar man vill varför företaget behöver mer pengar. Därför ska man alltid vara vaksam och noga överväga om skälet till emissionen är försvarbart. I en del fall kan det faktiskt vara lika bra att sälja aktien trots att aktiekursen när emissionen tillkännages sällan är särskilt gynnsam. Anledningen är att dina aktiers värde devalveras efter emissionen och tvekar du att fortsätta äga långsiktigt är det lika bra att ta tjuren vid hornen och sälja. Hoppas att detta exempel tydliggör varför det nästan alltid är bäst att ta ett aktivt beslut vid nyemissioner, oavsett om man tecknar nya aktier eller säljer innehavet.

Jag har länge ägt SSAB på ett VP-konto och gjorde då misstaget att inte teckna i nyemissionen. Nu gick det vägen ändå men tänker inte göra om samma misstag. Övervägde redan efter uppgången i Ripasso med etthundrafemtio procent om jag ville ta hem en del av vinsten. Landade då i att jag ville behålla företaget eftersom caset nu var starkare än när jag investerade. Kursuppgången var samtidigt inte så hög att jag helt skulle kunna säkra investeringen varför jag motstod frestelsen att sälja för tidigt. Har därför efter viss tvekan landat i att teckna de 8 ytterligare aktier som jag har rätt till. Alltså ökar mitt antal aktier i Ripasso med 3 procent. Det blir en investering på respektabla 40 kronor som i sammanhanget får ses som ännu en trisslott. Frågan jag ställer mig är helt enkelt om jag vill fortsätta vara aktieägare i Ripasso. När svaret på den frågan blev ja ställde jag nästa fråga om priset var rimligt. Förvisso tycker jag att 5 kronor per aktie är lite dyrare än vad jag tidigare betalat. Samtidigt är det väsentligt lägre än den senaste tidens kursuppgång. Beaktar man att Ripasso handlas till minicourtage 19 kronor, vilket man i regel inte behöver betala vid teckning, landade jag i att detta helt enkelt är ett rimligt och kostnadseffektivt tillfälle att öka i mycket blygsam skala. Det ska nu bli mycket spännande att följa Ripasso Energy fortsätta resa som solenergiföretag.

Om det mot förmodan inte redan framgått med all önskvärd tydlighet: Ripasso är en chansning med hög risk. Detta inlägg är inte finansiell rådgivning. Gör din egen analys och ta inte rygg på mig. Ripasso är ett spännande företag men som framgår ovan kan det snabbt dra iväg i endera riktningen.