tisdag 10 april 2018

Utdelningar mars

Mars månad bjöd på ett nytt utdelningsrekord om 3 364 kronor. Det beror förstås på ackumulerad utdelning från kontinuerliga insättningar och aktieköp. Det blev till sist en dryg  femtiolapp mer än  jag hade förväntat mig eftersom flera valutor stärkts mot kronan senaste tiden vilket påverkar faktisk utdelning i svenska kronor för mina utländska innehav.
Axfood innebar ett nytt utdelningsrekord och bidrog ensam med 1 920 kronor. Det var frestande att fylla på så att jag hade fått 2 000 kronor jämt men aktien stack iväg lite sista dagarna före ex-datum. Jag valde därför istället att återinvestera utdelningen i nya Axfoodaktier efter ex-datum. Därför kan jag, såvida nuvarande utdelningsnivå bibehålls vilket inte är säkert med tanke på hög utdelningsandel, se fram emot över 2 000 kronor från Axfood nästa år.
Om portföljen kan konstateras att den fortfarande tyngs av att flera större innehav utvecklas svagt. Min sharpekvot är fortsatt negativ där jag långsiktigt vill tillbaka till siffror åtminstone runt 1. Volatiliteten uttryckt i standardavvikelse är något hög men har historiskt varit högre för min portfölj än den 8,5 procent som den just nu befinner sig i. Generellt är det mina tråkigaste innehav som levererar bäst och utdelningstillväxtkryddorna tenderar att dra ned portföljen. Jag är inne i lite av en back to the basics-process där jag nog framöver kommer lägga än mer fokus på aktier som har en mycket stor sannolikhet att ge en obligationsliknande avkastning även i sämre tider. Hyresfastigheter, livsmedel och skog är några bra sektorer för den typen av aktier. Min strategi bygger ju på ett högt sparande och en hög sparkvot över tid vilket gör att jag främst vill ha en stabil passiv kapitalinkomst från utdelningar. Utdelningstillväxt och kurstillväxt är förstås trevligt men klarar jag att spara ihop ett aktiekapital på tre miljoner inom en tioårsperiod räcker en genomsnittlig portföljavkastning på 4 procent för att ge mig 10 000 kronor per månad i utdelningar brutto.

Har inte haft så mycket tid för bloggen den senaste tiden. Dels beror det på att det har varit mycket annat både på arbete och fritid och kommer så vara de kommande månaderna. Dels beror det på att jag är inne i fritidshusköpsfunderingar igen den här tiden på året vilket har gjort mig lite mer defensiv under mars med aktieköp. Jag har helt enkelt lagt mindre tid på att analysera aktier och följa börsen för att istället lägga mer tid på att värdera vad jag är villig att betala, räkna på räntor och amortering.

Det gör inte så mycket eftersom jag så att säga investerade mina utdelningar på förhand med belåning i februari när flera aktier handlades på rätt trevliga nivåer. Just nu har jag ingen belåning i portföljen bortsett från den normala likviditetsskulden som uppstår från dag till annan när stående orders går igenom innan jag hinner föra över pengar från korträntekontot.

Trevligast är ändå att både april och maj kommer bjuda på nya utdelningsrekord. Det trista är att jag redan börjat återinvestera i nästa års utdelningar vilket bromsar upp årets totala utdelningar något. Det viktigaste är dock att jag får god långsiktig utdelning över tid.

lördag 17 mars 2018

Lite av varje

Det har varit mycket att göra och lite tid att blogga senaste tiden. Samlar några tankar i ett inlägg.

MQ senaste kvartalsrapport var ingen rolig läsning. Jag hade nog trott att försäljningsminskningen redan var inprisad eftersom den redan var känd. Det som oroade mig i rapporten var däremot att det var kärnverksanheten som stod för den största delen av försäljningstappet. Att JOY för en gångs skull utvecklades mindre dåligt ska man nog inte dra för stora växlar på, det var förväntat att JOY fortsatt skulle ha svårt att få intäkter.

Tycker att det är ett bedrägligt läge att kommentera med tanke på risken men Per Ericson kommenterade det klokt i placera så hänvisar till hans balanserade och kloka analys (länk).

Ja, jag vet att vissa läsare irriterar sig på att jag använder YOC som riktvärde och att P/E är rätt högt om de resultat den svaga kvartalsrapporten visade består på lång sikt. Och nej, jag räknar inte med att utdelningen ska kvarstå på 1,75 kronor. Faktum är att mitt perspektiv alltid har varit på några års sikt i MQ. Jag har dessutom tagit höjd för en utdelningssänkning. Så här skrev jag i december efter förra kvartalsrapporten:

Även om utdelningen skulle sjunka till 1,10 kronor skulle aktien vara fullt försvarbar att köpa på denna nivå utifrån utdelning räknat. Man ska ha respekt för branschens strukturella förändring men så lågt nivå har utdelningen inte haft på fem år och det förefaller rimligt att MQ kommer kunna bibehålla en god utdelning över de kommande åren. Frågan är om aktiekursen kommer kunna upprätthålla en nivå runt 30 kronor på längre sikt? 

Precis så resonerar jag fortfarande. I Per Ericsons artikel är estimatet på tre års sikt en utdelning på 1,36 kronor. Det är trots allt högre än de 1,10-1,25 kronor jag har kalkylerat med och skulle motsvara en YOC på 7,5 procent. Man bedömer också att vinst per aktie fortsättningsvis kommer vara runt 2,50 kronor vilket jag ser som lugnande. Det skulle innebära att det till och med finns möjlighet att bibehålla en utdelning på 1,75 kronor med en utdelningsandel runt 70 procent vilket är högt men inte omöjligt. Att chansa på att kunna få i bästa fall 10 procent åter i utdelning nästa år är lockande för mig och jag kan nog räkna med minst 5,5 procent. Jag kommer öka. Men vill allvarligt varna för fallande knivar som Per skriver och att risken är hög. Den stora frågan är inte om utdelningen kommer vara god de kommande 2-3 åren för det är jag övertygad om att MQ fixar. Den stora frågan är om man får igen pengarna när man vill ur aktien på lite längre sikt. Det är mindre säkert.


H&M fortsätter falla efter ännu en svag rapport och risken är förstås fortsatt hög intill dess vi ser tecken på att försäljningsminskning och sämre resultat bottnat. Tycker ändå att Peter Malmqvists artikel (länk) var rätt uppfriskande. Gillar kontrarianer som vågar uttrycka avvikande perspektiv.

Clas Ohlson presenterade också en dålig rapport. Jag tenderar nog tycka att marknaden överreagerat lite och kommer liksom tidigare invänta VD Lyrås plan för omställning till mer internethandel. Aktien handlas till en YOC runt 7 procent och det är en hygglig riskpremie tycker jag, återinvesterade halva Axfoodutdelningen. Ser försiktigt på Clas Ohlson men öka för att bibehålla en något lägre andel tycker jag fortfarande är motiverat om jag tror på aktien.

Clas Ohlson, H&M och MQ visar alla risken med butiker i detta tidevarv. Jag kommer vara mer försiktig framöver och sprida mer i andra sektorer. Återstår att se på längre sikt om min beslutsamhet är en styrka eller svaghet. Samtidigt har bank, bygg, fastighet, skog alla sina egna risker och livsmedelsaktier ger liten tillväxt. Jag hittar helt enkelt ingen sektor som är uppenbart bättre samtidigt som den går att förstå sig på utan alltför mycket branschspecifika förkunskaper.

En försäljning har jag dock gjort senaste tiden. Pioneer Pref har jag dumpat. Det var en liten, närmast obetydlig position. Den saknar kursutveckling. Dessutom hade ingen utdelning trillat in på kontot sista kvartalet och jag tyckte att jag hellre kan öka i större innehav.

Funderar liksom bloggrannen Krösus Sork också på att dumpa Intrum Justitia. Osäkerheten har ökat den senaste tiden kring företagets styrning. Mitt innehav är ganska litet och trots en fin utdelningshöjning har jag bara en YOC på runt 3,6 procent. Jag såg det som en tillväxtaktie, vilket det nog fortfarande är, men tar kanske det säkra före det osäkra och kliver ur i väntan på lugnare tider.

Till sist trillar utdelningen från Axfood in nästa vecka. Med 1 911 kronor blir det min största utdelning någonsin. Det var frestande att köpa aktier för att runda av utdelningen till 2 000 kronor men tyckte att kursen stack iväg lite sista veckan innan utdelningen. Istället har jag valt att återinvestera halva utdelningen i nya Axfood. Därmed: nästa år, då jävlar!

lördag 3 mars 2018

Äntligen vår och utdelningsinvesterarens högsäsong!

Februari månad är till ända med blandade resultat. Mina utdelningar är högre än någonsin och jag kan äntligen börja det trevliga nöjet att föra statistik över utdelningshistorik med jämförelsetal från föregående år. Jag har redan gjort en portföljuppdatering här eftersom jag var nyfiken på hur de nya utdelningshöjningsbeskeden påverkade portföljens genomsnittsutdelning. Mycket tack vare Serneke stod portföljen i mitten av månaden på en yield on cost över 5,10 procent. Det innebär att jag just nu uppnår mitt modesta mål om 5 procent avkastning årligen endast genom utdelningar.

Samtidigt går en del i moll. Portföljens värde tyngs av att flera större innehav som Clas Ohlson, H&M, Minesto, Multiconsult och Serneke fortsatt är ned. Min sharpekvot har från att ha varit runt 2 under sommaren och runt 1 under hösten nu blivit negativ. Det är förstås en signal värd att ta på allvar om att just flera större innehav tynger portföljen. Standardavvikelsen har också ökat något till 8 procent vilket fortfarande är ganska lågt men ändå väsentligt högre än under hösten. Finns skäl att tänka mindre risk i kommande aktieköp. Så har jag också gjort under februari då jag passat på att utnyttja börsfrossan och ökat i tråkaktier som Axfood, Castellum, Handelsbanken och Investor.

För första gången någonsin har jag faktiskt en liten belåning i portföljen. Jag är som bekant principiell motståndare till att använda hävstång eftersom jag tycker risken är onödig och klarar mig utan på mitt höga grundsparande, sparkvoten också i februari över 80 procent. Anledningen till hävstången är dels att jag har velat köpa under kursnedgången, dels att jag tecknade aktier i Minestos nyemission och även att jag har haft lite tillfällig likviditet att ta hänsyn till i form av engångsutgifter. Som mest var portföljens belåning tre procent, nu är den en procent. Jag ser det som att jag kommer jämna ut det här över helåret när jag naturligt köper mindre aktier under sommarmånaderna. Räntekostnaden blev kanske någon tjugolapp i februari och det tycker jag inte är så farligt med tanke på att de flesta aktier jag köpt för att behålla kommer dela ut långt mer än så redan i vår.

Nog pratat! Här kommer bloggens första tabell över utdelningshistoriken!
Anledningen till den dramatiska ökningen i januari är delvis att utdelning från MQ inföll då istället för februari som i fjol samtidigt som jag hade tagit en större position. Jag har som mål att minst tredubbla utdelningarna under 2018 jämfört med 2017 och det bör jag kunna klara av.






På sydligare breddgrader har våren redan börjat titta fram. Utöver värmen och härligare klimat gläds jag förstås åt att våren är utdelningsinvesterarens trevligaste årstid.

Min utdelningsprognos för månaderna mars till maj är minst 17 000 kronor. Det är mer än 25 procent mer än jag fick i utdelningar under hela 2017. Inte så illa. Detta beror dock också på att jag under andra halvåret 2017 valde att investera i aktier som delar ut först nu i vår snarare än att till varje pris få utdelning samma kalenderår.

Att Serneke har börjat ge utdelning samtidigt som flera kärninnehav som Axfood, Castellum och Handelsbanken har givit fina utdelningshöjningar innebar att portföljen snabbt drog iväg från 25 000 till 30 000 kronor i prognostiserad utdelning för 2018. Skrev om det här.

Ska man se till månadens händelser var Multiconsults besked att halvera utdelningen i år en stor besvikelse. Multiconsult kan jämföras med en norsk motsvarighet till ÅF. De har tillväxt genom förvärv och jag har varit medveten om att det kan innebära kostnader och investeringar i det korta perspektivet. Konjunkturen i Norge befinner sig i ett annat skede än i Sverige och fastighetsmarknaden vände nedåt med oljepriset redan för något år sedan. På lång sikt tror jag på Multiconsult just på grund av deras tillväxt genom förvärv på nya marknader. Den stora frågan jag ställer mig är hur allvarlig skandalen och rättstvisten kring Stortingetprojektet blir. Multiconsult verkar redan ha tagit höjd för eventuella kostnader efter rättsprocessen är avslutad. Jag tycker det är bra att man inte riskerar företagets långsiktiga överlevnad. Den stora frågan är om den i Norge välkända skandalen kommer leda till reputational damage eller inte. Jag har tidigare ansett att Multiconsult varit ganska lågt värderat. De handlas till ett P/E runt 8,5 och en YOC över 5. Efter senaste rapporten är jag något mer försiktig men ser ändå ingen större anledning att sälja. Norska kronan har dessutom stärkts  ett par procent vilket dämpar värdenedgången i portföljen. Kanske blir det ett blogginlägg men just nu hinner jag inte.

Man kan konstatera att det faktiskt är mina kärninnehav och högutdelare som levererar utdelningshöjningar. De så kallade tillväxtaktierna som skulle få portföljen att växa snabbare har i flera fall inte höjt utdelningarna alls. Min slutsats är att jag nog framgent bör fokusera på vad jag är bäst på, att kontinuerligt köpa aktier i företag med god och historiskt stabil utdelning. Sedan får andra tuppfäktas om var tillväxten finns och vad det är värt att betala för den.

Till sist är det mycket både på jobbet och fritiden just nu. Därför har det blivit mindre tid att blogga och bara en handfull inlägg i februari. Har fortfarande en plan om att ta ett helhetsgrepp för att styra upp bloggens struktur och basinlägg samtidigt som jag tänker ta bort reklambanners helt. Vill rulla ut alla förändringar samtidigt så det blir av när jag hinner med helt enkelt.

lördag 24 februari 2018

Kopparbergs exempel på utmaningar att förutse utdelningstillväxt


Kopparbergs bokslutskommuniké är en av de rapporter jag sett mest fram emot under våren. Inte minst eftersom jag har valt att ta en stor position i aktien både eftersom den kan anses långsiktigt stabil och har ansetts vara en utdelningstillväxtaktie.

Att Kopparbergs bibehöll utdelningen var en besvikelse. Jag hade hoppats på en tioprocentig höjning till 6,50 kronor per aktie. Det hade varit väsentligt lägre än senaste fem årens utdelningshöjningar men ändå med säkerhet gått att hantera inom nuvarande vinst per aktie. Även om det är retligt att min YOC är strax över 3 procent istället för 3,5 procent så kan jag ur ett långsiktigt aktieägarperspektiv tycka att Kopparbergs gör helt rätt. Med bibehållen utdelning är utdelningsandelen fortfarande runt 70 procent vilket är högt. Att i det känsliga skedet med hög valutarisk och stora investeringar inte riskera företagets långsiktiga verksamhet tycker jag är klokt.

Eftersom Kopparberg är noterade på en mindre lista har de ett något enklare och kortare format. Därför är informationen något begränsad i själva rapporten (länk). Samtidigt lyssnade jag på en längre intervju med VD Peter Bronsman nyligen och jag gillade hur han resonerade kring företagets framtid, marknadsposition och att ökad konkurrens inte nödvändigtvis endast var av ondo eftersom jättarna öppnar cidermarknader på nya marknader där Kopparbergs som en premiumprodukt kan ta draghjälp för att också slå sig in.

Omsättningen (-0,5%) och resultatet (-20%) minskade. Det är förstås aldrig bra. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att marknaden först för några månader sedan tog in att Kopparbergs skulle få svårare att bibehålla sin intjäning på den för företaget stora brittiska marknaden när pundet faller i värde. I rapporten noterar Bronsman att med en bibehållen pundkurs skulle resultatet istället ha ökat med 3 procent. Han hävdar också att nedgången uteslutande beror på valutaeffekter. Någon kris kan man därför inte tala om utan snarare en extrem valutaförändring. Kopparbergs har ju tidigare meddelat hur de har investerat i Storbritannien för att minska sårbarheten för valutaförändringar och på längre sikt kommer den här risken därför minska. Detta bekräftas också kort i rapporten där det uppges att inköp av förpackningar, transporter och tjänster sedan slutet av 2017 sker i pund. Nu verkar pundet dessutom ha återhämtat sig åtminstone i det korta perspektivet varför nästa kvartalsrapport säkert kommer ge bättre resultat. Intressant samtidigt att notera att investeringarna faktiskt minskade något det gångna året. Generellt har jag lättare att acceptera svagare resultat om de beror på långsiktiga investeringar men så är alltså inte fallet. Positivt är dock att eget kapital och soliditeten ökar, den senare från 40% till 44%. Det betyder att det försämrade resultatet åtminstone de kommande åren inte kan anses inge större skäl till oro. Viss oro känner jag dock över att marginalerna minskar från 16% till 13%. Om den enda förklaringen är valutaförändring spelar det kanske inte så stor roll men skulle konkurrensen öka från jättarna kan det finnas risk att marginalerna minskar ytterligare i framtiden.

Kopparbergs skriver att flera marknader fortsatt har en positiv utveckling (Estland, Spanien, Grekland, Cypern och Australien). Ingen av dessa är dock idag en stor marknad som väsentligt påverkar resultatet. Vad jag var mest nyfiken på är hur det går med försöken att etablera sig på den amerikanska marknaden genom samarbete med Wal-Mart. Där finns en stor potential men samtidigt ingen stor cidertradition. Här fanns ingen information i rapporten.

Den kanske vanligaste kommentaren kring min investeringsfilosofi är att jag inte ska fokusera så mycket på utdelning utan istället titta på tillväxten. Exemplet Kopparbergs visar tydligt varför jag fokuserar så mycket på just utdelning. Att bedöma framtida tillväxt på längre sikt är helt enkelt svårt och få företag klarar att hålla en hög tillväxt över tid. De som gör det har dessutom ofta detta inprisat i aktiekursen. Kopparbergs var fram till det senaste halvåret ett exempel på just detta. Till och med H&M hade för bara några år sedan ett högt P/E-tal till följd av att framtida tillväxt redan var inprisad. Det är lite som att svära i kyrkan men jag föredrar att köpa tråkaktier som till exempel Axfood med modesta tillväxtmöjligheter men därför också en relativt hög direktavkastning. Givetvis måste också dessa aktier köpas till en rimlig aktiekurs och värdering men jag tycker att det är lättare att utgå från vad vi vet idag än att försöka ge mig på att värdera vad ett företag är värt om fem år. Det kan proffsen ägna sig åt.

Jag har ändå sneglat på att öka lite i Kopparbergs långsiktigt. Just konsumtionsvaror är generellt defensiva. Alkoholprodukter torde samtidigt vara något mer konjunkturkänslig än livsmedel.
Ni som har följt bloggen vet att jag länge tyckte att aktien var för dyr över 200 kronor och först runt 185-195 kronor började den närma sig rimliga nivåer. Med tanke på den svaga rapporten är jag benägen att tycka att aktien nu förvisso handlas på rimliga nivåer men långt ifrån billigt. Först runt 169 kronor (YOC 3,5 procent) skulle jag vara beredd att öka i större positioner. Blir nog ändå en påfyllnad i veckan med sikte på att bibehålla min nuvarande portföljandel.

torsdag 15 februari 2018

Reflektioner efter H&M:s kapitalmarknadsdag

Blev lite surr om H&M på twitter. Jag gillar att pulsen på twitter när aktuella frågor diskuteras men tycker ibland det är frustrerande att behöva förenkla och förkorta så mycket att budskapen snuttifieras. Därför följer jag upp med ett köttigare inlägg där jag kan lägga ut orden lite mer.

Gör inte anspråk på någon sorts heltäckande analys av kapitalmarknadsdagen utan detta inlägg ska endast läsas som mina subjektiva reflektioner. Tänk på att jag äger aktier i H&M vilket präglar mitt inlägg. Jag strävar alltid efter att granska företag objektivt men inlägget ska inte ses som finansiell rådgivning. Gör din egen analys. Alltid.

För det första är det viktigt att förstå att min sparfilosofi bygger på långsiktigt ägande där jag endast är intresserad av att mina aktier över tid ska ge en viss utdelningsnivå. Jag försöker alltså inte slå index eller tajma marknaden. Vad aktiekursen står i är för mig sekundärt. Tyck vad du vill om det och jag kommer så småningom utveckla det resonemanget i separat inlägg.

Det viktiga för mig är att företaget har förutsättningar för en långsiktig intjäning som är god nog för att jag ska kunna uppnå mina mål. Därför intresserar det företagsspecifika mig mer än aktiekursen eller trenden. Här ska med sådan tydlighet att det inte kan misstolkas säga att jag förstås också är orolig över H&M:s framtidsutsikter. Att äga H&M just nu innebär tydlig risk. Vinst per aktie i kombination med kassaflöde är just nu inte stor nog att jag ska kunna känna mig säker på att få mina utdelningar på sikt.

Faran för utdelningssänkning är överhängande. Här ska också sägas så tydligt att det inte kan missförstås att jag förstås inte köper H&M endast på basis av deras direktavkastning idag, ej heller på direktavkastning efter en sänkning. Så då var det sagt. Det är helt enkelt kupongen i kombination med att jag tycker att det ändå någonstans finns förutsättningar att långsiktigt rätta till det här som gör att jag stannar i H&M. Återigen, mitt perspektiv är den långsiktiga utdelningsägaren. Det skulle svida om utdelningen sänks men så länge jag tror att de kan styra upp det hela behåller jag.

Jag gick mot strömmen och ökade faktiskt lite både på januarisiffrorna och vid kapitalmarknadsdagen. Varför? Jag har ju skrivit kritiskt om aktien tidigare. Orsaken är helt enkelt att jag tycker att H&M:s problem är så genomlysta, för att inte säga överbelysta, att de flesta institutionella investerare redan har lämnat den fallande kniven. Förtroendet är på ett absolut minimum. Jag tänker inte upprepa varför här eftersom många har skrivit mer och bättre om det. Däremot tyckte jag att januarisiffrorna indikerade ett försiktigt trendbrott. H&M klarade i flera, om än långt ifrån alla, avseenden ändå att leva upp till marknadens förväntningar. Låt vara att dessa är extremt lågt ställda och att det i sig förstås inte är någon större framgång.

Kapitalmarknadsdagen var intressant av samma skäl. De positiva överraskningarna eller förklaringarna som kunde givit kursen uppåtskjuts uteblev. Förtroendet för ledningens förklaringar och framtidsprognoser är naturligt nog lågt. När de inte konkretiserades reagerar många med fog defensivt. Vad som föranledde att jag ökade, mer om det nedan, är att vi ändå fick ett kvitto på att e-handeln och flera av de nya koncepten är lönsamma och växer. Är glaset halvfullt är det förstås i sin tur inte särskilt smickrande alls för kärnverksamheten och varumärket H&M. Det är uppenbart ett problem. Men det finns saker som H&M gör rätt som på lång sikt kan skapa tillväxt igen.

Är modet för kasst? Jo men det har jag varit inne på tidigare som vad jag tror är ett egentligt problem. Är varumärket skadeskjutet? Ja, i någon mening. Men H&M tjänar fortfarande pengar. Resonemanget om att det tar tid att justera modet från fabrik till butik ska man ha respekt för. Men produktionskostnaden är fortfarande lägre än för flera e-handelskonkurrenter. Och i ärlighetens namn är det bara en best guess för oss aktienördar att bedöma vad H&M ska göra för att få mer attraktiva produkter igen. Det blir en fråga om man litar på deras förmåga eller inte. H&M har tillräckliga finansiella muskler för att rekrytera skickliga designers så förutsättningarna bör finnas. Innebär det att de kommer lyckas? Ingen aning.

Sedan det där med e-handeln. Här visade kapitalmarknadsdagen tydligt att e-handeln som helhet tär på de traditionella butikernas lönsamhet. Men är det verkligen bara e-handeln som gör att de traditionella butikerna är olönsamma? Kan det inte också vara någon sorts kombination med att produkterna inte är lika attraktiva på grund av brister i design samtidigt som ständiga reor har skadat kundernas förväntan på prissättningen på ett långsiktigt ohållbart sätt? Kanske kan offensiv prissättning för att komma tillrätta med kundernas förväntningar igen även om det kostar på kort sikt vara en väg? Det överlåter jag åt dem som kan att räkna på. Jag menar bara att det näppeligen är så enkelt som att e-handeln ensam gör butikerna olönsamma. Mindre lönsamma, ja, men inte olönsamma överlag.

Detta bevisas ju av att flera av H&M:s nischvarumärken har en tydlig tillväxttrend. Problemet verkar vara att H&M:s kärnverksamhet tynger. Här menar jag att H&M bör kunna använda sina synergieffekter på ett listigt sätt. Må vara att många H&M-butiker är stora och har dyra hyror i centrala lägen. Men torde det inte finnas utrymme att t.ex. omförhandla kontrakt där man behåller delar av ytan i olönsamma butiker och vågar prova sina mer lönsamma koncept där istället? Skulle det kosta pengar att ställa om? Helt uppenbart. Är det värt att försöka? Jo kanske.

Sedan e-handeln. En intressant diskussion är om den verkligen kan vara så lönsam som H&M anger. Det tror inte jag heller. Jag tror nämligen att H&M döljer faktiska kostnader och synergieffekter i kostnadsposter på kärnverksamhetens sida vilket i sin tur gör att e-handeln framstår som väl lönsam. Det som är intressant är dock att e-handeln är lönsam och växer. Den utgör idag en för liten del för att på allvar kompensera butikernas kräftgång men återigen kan den långsiktigt tålmodige investeraren i ett optimistiskt scenario möjligen se en lyckad omställning. Kommer fri frakt inte tynga? Jo men självklart. Men ärligt talat så är det ju en konkurrensfördel att H&M har råd att ge fri frakt och ändå, om man ska tro vad som presenterades igår, på e-handelssidan vara mer lönsam än de flesta större konkurrenter. Det är faktiskt ett av skälen till att jag har hopp om H&M:s framtid. Modet oroar mer.

Så kommer vi till vad flera tyckare varit inne på: H&M kan på sikt styra upp resultatet med hjälp av kostnadskontroll. Många har påpekat att det tar tid och kostar att stänga butiker. Det tror jag också. Vi kommer säkert inte se några väsentliga resultat de kommande 2-3 åren. Poängen är att min strategi har tid att vänta där andra vill prestera från kvartal till kvartal eller mot årets jämförelseindex. Rider H&M ut stormen och över tid klarar att prestera en jämn intjäningsförmåga igen är det på sikt inte orealistiskt att aktien kan röra sig uppåt 200 kronor igen. Självklart finns en överhängande risk att det motsatta inträffar varför vi kan snudda vid 100 kronor om H&M inte ens skulle klara att uppvisa lika dåliga resultat som de senaste kvartalen framgent. Men att köpa aktier innebär alltid en risk och innebär alltid ett val.

Och till sist en observation som jag tycker är talande för synen på H&M-aktien. Flera reagerade igår med att mena att man borde stycka upp H&M i ett e-handelsbolag som växer och lämpa över surdegen i ett annat bolag. Jag tycker det är talande för hur olika syn på investeringsstrategier påverkar hur vi förhåller oss till aktier. Familjen Persson är liksom mig långsiktiga och man får förmoda att de, även om de förstås vill uppnå sina mål och tjäna pengar, struntar i om H&M presenterar bästa möjliga kvartalsrapport så länge de växer långsiktigt. Att bokföringstekniskt dela upp aktier för att de ska framstå som mer snabbväxande intresserar inte mig och där tycker jag att Perssonfamiljens långsiktiga syn är sund. Att den för med sig andra kända utmaningar är en annan sak.

Kontentan blir någonstans att det absolut finns en betydande risk att utvecklingen fortsätter nedåt, att H&M tappat greppet om modet och inte klarar paradigmskiftet. Jag väljer dock att se det som att det finns utrymme att styra upp det här. Frågan blir någonstans om H&M klarar att styra över till sin vinstdrivande verksamhet och kapa kostnaderna. Man kan tycka att det borde finnas stordriftsfördelar här utifrån resonemang om lönsam e-handel och lönsamma nischvarumärken. Och då kommer vi tillbaka till det där med YOC:en. Jag tar upp det sist av allt för att tydliggöra bortom alla möjliga missförstånd och förväntningar att den i sig inte är skälet till mitt köpbeslut. Men H&M handlas just nu till en YOC på 7,25 procent på dagens utdelning. Det är högt. Vad jag tycker är mer intressant är att mitt mål är tre procent lägre än så. Det innebär att H&M kan sänka utdelningen med åtminstone fyra kronor per aktie och jag klarar ändå mitt mål. De skulle rent av kunna hålla inne hela höstutdelningen och jag får ändå en försvarbar om än inte god utdelning. Där någonstans menar jag att såvida man inte tror att H&M kommer gå i konkurs bör det finnas utrymme för långsiktigt och tålmodigt ägande. Att det helt uppenbart finns många aktier som i alla avseenden presterar bättre just nu är en annan historia.

söndag 11 februari 2018

Utdelningstillväxt och Serneke ökar portföljutdelningen till över 5 procent

Jag brukar oftast följa upp portföljen vid månadsskifte men nyfikenheten över hur det påverkar portföljens genomsnittliga utdelning att mitt största innehav Serneke börjar dela ut blev för stor.

Vid min senaste portföljöversyn var portföljens genomsnittliga utdelning 4,50 procent.

Under de senaste veckorna har många portföljinnehav fastslagit årets utdelning vilket i många fall har inneburit en utdelningstillväxt. Redan innan jag räknar in Sernekes utdelning har portföljens genomsnittliga utdelning därför uppgått till till 4,70 procent.

Sernekes utdelning har förvisso yield on cost på 3,75 procent vilket är något lägre än genomsnittet.

När också Serneke räknas in blir portföljens genomsnittliga utdelning 5,10 procent.

Jag har ett långsiktigt mål att portföljen ska avkasta 5 procent årligen varav minst 4 procent i utdelningar. Att jag just nu uppnår det målet enbart genom utdelningar är jag helnöjd med!

Jag använder begreppet yield on cost eftersom det är ett enkelt riktmärke för att se hur många procents utdelning jag får på min investering under 2018. Jag har inte räknat med extrautdelningar från Cloetta och Handelsbanken i statistiken. Har inte heller uppdaterat utdelningshöjningar för de mindre utländska innehaven så den genomsnittliga utdelningen är förhoppningsvis något i underkant.

Portföljen den 9 februari 2018

Glädjande är att Investor för första gången utgör mer än en procent av portföljen. Jag vill ha en betydande portföljande som diversifierande och defensiv bas även om utdelningen är rätt låg. Den senaste tiden har aktien dock kunnat handlas till en YOC över 3,4 procent vilket jag tycker är helt acceptabelt med tanke på att den starka kassan och höga vinsten per aktie gör att man med hög sannolikhet kan räkna in en kronas utdelningshöjning också de kommande åren.

Telia har nu äntligen åkt ur portföljen. Sålde strax under 40 kronor per aktie och det var god timing. Vet att det finns de som spekulerar i att aktien kan stiga igen av olika anledningar men jag tycker att tillväxtmöjligheterna och vinst per aktie är för låg varför jag i ärlighetens namn hellre köper Kinnevik eller preffar.

Noterbart att Handelsbanken äntligen har en beskedlig portföljandel på fyra procent. Mer än fem procent vill jag inte ha just nu men kanske ökar lite ytterligare om fortsätter handlas på nuvarande nivåer. Också Kopparbergs har jag äntligen lyckats ta en ordentlig position i.

Om man ser uteslutande utifrån portföljandel och diversifiering bör jag ha utrymme att, under rimligt pris, öka i Axfood (till 7,5 procent), Castellum, Handelsbanken, Hemfosa, Multiconsult (till 5 procent), Akelius Pref, Boston Pizza, Gjensidige och Investor (till 2,5 procent).

Realty Income är nu mitt näst största innehav. Det är lite oroande eftersom jag ser det som ett medelriskinnehav. Samtidigt handlas aktien till såväl låg kurs som dollar. Anledningen antagligen oro över att räntorna stiger. 5 procent YOC tycker jag är en god riskpremie för en fin månadsutdelare och därför har jag passat på att öka väl mycket. Inte uteslutet att jag köper ytterligare några aktier, har 100 totalt just nu. Andel andra månadsutdelare minskar samtidigt. Har funderat på att öka i Boston Pizza för första gången på över 18 månader. Anledningen till att det inte har blivit av är främst att jag har velat passa på att investera mer i stabilare innehav som handlats till god kurs under börsnedgången.

H&M minskar av fel anledning men för första gången på mycket länge är portföljandelen åtminstone inte längre orimligt stor. Därför bekymrar det mig inte så fruktansvärt mycket. Jag kommer att få utdelning från H&M också de kommande åren. Och min utdelningsstrategi är stabil nog att kunna klara av att också ett av mina största innehav utvecklas uselt. Det ser jag trots allt som en styrka.

Serneke ökade jag lite i för att nå jämt antal aktier efter beskedet om utdelning. Jag kommer ha viss försiktighet och överväger eventuellt sälja min korta position som utgör ungefär en sjundedel av mitt innehav. Avvaktar och ser hur det utvecklas.

Minesto är nu istället min största IPO med 2 procent av portföljen. Det är lägre än på ett tag men beror också på att vi är mitt uppi företrädesemissionen. När den har genomförts kommer portföljandelen åter vara åtminstone 2,5 procent eftersom jag avser teckna fullt.

Att portföljens värde och sharpekvot har sett bättre dagar är en annan historia. Så länge innehaven som helhet fortsätter öka sina vinster bekymrar det mig i ärlighetens namn inte så mycket.

lördag 10 februari 2018

Underbara utdelningstillväxt! 13,37 procent ytterligare utdelningar!

Det här är den näst bästa tiden på året för utdelningsinvesteraren eftersom utdelningsbeskeden kommer i rask takt för de flesta innehaven. Den enda årstiden som är bättre är våren när de betalas ut!

Portföljens utdelningstillväxt har gett mig 3 525 kronor i ytterligare utdelning utan att jag har behövt lyfta ett finger! Därtill kommer ytterligare 228 kronor i extrautdelning från Handelsbanken vilket gör att jag totalt får cirka 3 750 kronor i ytterligare utdelningar hittills i år. Några större innehav har ännu inte rapporterat årets utdelning. Där ser jag särskilt fram emot Kopparbergs och Multiconsult.

Portföljen har ökat till 29 890 kronor! Jag är bara en valutauppgång från att passera 30 000 kronor!

Det motsvarar 13,37 procent utdelningstillväxt! 14,35 procent med extrautdelningen inräknad!

Det innebär också att 2018 års utdelningar redan utgör 220 procent av 2017 års utdelningar!

Får återkomma med hur många procents utdelningstillväxt portföljen får totalt.

Den gångna börsveckan har jag precis som de flesta fyllt på mina innehav. Har främst prioriterat att öka i tråkaktier som Axfood, Castellum, Handelsbanken och Investor. Har inte funderat särskilt mycket över börsnedgången och börjar bli rätt luttrad. Alltså det är ju inte precis som att alla aktier blir billiga bara för att börsen går ned 5 procent. Många aktier har jag tyckt var dyra hela det senaste året och det är de fortfarande. J&J är ett sådant exempel. Andra aktier var redan före börsraset billiga. Multiconsult och Serneke ökade jag i av det senare skälet. Jag har för ovanlighets skull 2 procents belåning på portföljen. Anledningen är dels att jag inväntar en utbetalning i närtid och dels att jag tycker att jag kan passa på att investera motsvarande vårutdelningarna redan nu. Det jämnar ut sig i sommar när det kommer veckor då jag inte kommer följa börsen alls. Kostnaden blir kanske några kronor men samtidigt får jag del av vårutdelningen på de aktier jag fyllde på under nedgången.

Nog pratat - här kommer utdelningsstatistiken!

Ny utdelning:

Serneke ger för första gången utdelning om 4 kronor per aktie. Det motsvarar en utdelningsandel under 30 procent vilket jag tycker är bra då det samtidigt inte tummar på långsiktig tillväxt och finansiell stabilitet. För mig innebar det nära 3 000 kronor i utdelningar som jag inte hade räknat med!

Är lite rådvill hur man ska räkna utdelningar i ett nytt innehav?

Har någon bloggkollega varit med om detta tidigare och hur har ni gjort?

Höjd utdelning:

Ahlsell: höjde med 471 procent!!! Det var något högre än jag hade förväntat men att de skulle dela ut minst 40 procent av vinst per aktie ingen skräll. Snarast var man lite försiktiga i fjol efter återintroduktionen på börsen. Hur som helst blev jag glad och kommer behålla. YOC 3,12 procent.

Axfood: höjde med hela 16,6 procent! Jag hade räknat med 25 öre och fick en hel krona! Eftersom Axfood brukar vara ett av portföljens topp tre innehav på grund av att det är ett så defensivt och tråkigt innehav kommer det här att göra underverk för min utdelning. Ny YOC cirka 5 procent!

Castellum: höjde med 6 procent. Det var något högre än jag hade förväntat mig men hade ändå räknat med en viss höjning. Fint och stabilt basinnehav i min portfölj. Ny YOC är 4,37 procent.

eWork: höjde med 50 öre eller 12,5 procent! YOC 4,75 procent.


Gjensidige: här hade jag till och med tagit höjd för en liten sänkning. Fick istället en liten höjning med 4,4 procent. YOC nu över 5 procent.

Handelsbanken: höjde med 10 procent. Jag hade räknat med 25 öre eller 5 procent. Därtill fick vi aktieägare också en extrautdelning om 2 kronor per aktie. Mycket nöjd. Hade det på känn och surrades ju en hel del om detta i höstas när jag passade på att köpa på mig en ordentlig post. Ny YOC, exklusive extrautdelning, är nu 4,7 procent.

ICA: är en liten buffertaktie som jag ser det som att den åtminstone inte skadar att köpa i brist på alternativ men ej heller skadar att sälja om jag behöver kassa. Överväger faktiskt sälja av nu när jag har köpt en hel del senaste veckan. Höjde utdelningen med 4,75 procent. YOC är nu 3,7 procent.

Intrum: höjde med det för Göteborgsnostalgiker magiska talet 5,56 procent. YOC 3,65 procent.

Investor: höjde med 9 procent. Detta var precis som förväntat. Räknar med 8,3 procent nästa år. Jag gillade faktiskt att utdelningen delas upp. Köper Investor regelbundet och ger mig bättre utdelningsflöde långsiktigt. Ny YOC 3,4 procent.

Kinnevik: höjde med 3 procent. Här hade jag hoppats på mycket mer, inte minst eftersom företaget har en fin kassa. Får väl hoppas att de har planer på att investera kassan i framtida tillväxt istället.

Kone: höjer med 10 cent vilket motsvarar nästan 6,5 procent. YOC knappt 4 procent.

Lagercrantz: höjde med 14,3 procent. En av få tillväxtinnehav som levererar. YOC 2,56 procent.

Realty Income: brukar sprida ut både utdelningar och utdelningshöjningar över helåret. Inför januari höjde de med nästan 3 procent vilket var finfint då det är ett stort innehav. 60 cent extra varje månad.

Resurs Holding: höjde utdelningen med hela 20 procent! Det innebär en ny YOC över 6,5 procent.
Vill särskilt tacka bloggrannen Aktiepappa som gjorde att jag fick upp ögonen för den här aktien!

Bibehållen utdelning:

Det kanske mest slående är att de aktier som jag har köpt som tillväxtcase med lägre YOC än vanligt faktiskt inte har levererat utdelningshöjningar i proportion till tillväxten i år. Nu kanske det betalar sig på längre sikt men jag vill än en gång understryka att det inte är så enkelt som att man köper tillväxtaktier med lägre YOC så kommer man få en bättre utdelningstillväxt. Tillväxten är tyvärr redan inprisad och faller den inte in, och utdelningstillväxt uteblir, är de här aktierna åtminstone på kort sikt inte självklart en bättre affär. Faktum är att Axfood, Castellum och Handelsbanken har överträffat mina mer spännande tillväxtaktier (här räknar jag Cloetta, Elanders Inwido). Kopparbergs blir lackmustestet. Jag hoppas på en höjning med 60 öre till 6,50 kronor per aktie eller 10 procent men är faktiskt inte säker på att de höjer så mycket trots fin historik.

Astra Zeneca: var en liten chansning när de rasade i somras. Jag har inte haft så mycket läkemedel i portföljen och passade på att ta in en handfull aktier med god YOC (4,8 procent).

Cloetta: bibehöll utdelningen. Här hade jag ärligt talat förväntat mig en krona per aktie men med tanke på kortsiktiga utgifter för fabriken som brann ner är jag inte jätteförvånad. Litet innehav.

Duni: här hade jag inte förväntat mig någon höjning i år heller givet vinstutvecklingen. Ser Duni som en buffertaktie som jag har köpt till billig YOC (nu 4,3 procent) men inte skulle dra mig för att sälja.

Elanders: jag vet att företaget har vissa utmaningar men de växer samtidigt. Blev besviken och hade nog förväntat mig en utdelningshöjning i trakterna 5-10 procent. YOC 3 procent.

Inwido: är också inne i en omställningsfas men i grunden ett tillväxtföretag. Jag blev lite besviken och hade nog förväntat mig en höjning till 4 kronor per aktie. Min YOC är 3,9 procent.

MQ: här hade jag inte förväntat mig någon utdelningshöjning. Jag hade faktiskt tagit höjt för en sänkning med uppemot 25 procent och eftersom jag har en YOC över 6 procent i MQ var jag helnöjd med att de bibehöll. 

Nordic Waterproofing: detta är en chansaktie som jag köpte till en fin YOC på nära 5 procent. Därför bekommer det mig inte så mycket att de inte höjde i år. Långsiktig stabilitet viktigare. 

H&M: jag kommer välja att återinvestera utdelningen i nya aktier. För den som istället väljer utdelning kontant innebär utspädningen i nya aktier i praktiken en sänkning med cirka 7,5 procent. Värt att notera är att den goda diversifieringen gör att jag har råd med att H&M underpresterar. Många undrar varför jag inte säljer men jag ser det som att H&M med stor sannolikhet kommer klara att leverera en utdelning motsvarande åtminstone 3 procent av min investering varje år. Det är långt sämre än jag hoppats på men också utdelningsinvesterare får räkna med plumpar i protokollet.

Skanska: här blev jag lite förvånad då jag trodde att de skulle nalla på kassan med en blygsam höjning på 2-3 procent. Samtidigt blev jag givet företagets utmaningar avseende omställning just nu faktiskt glad att de prioriterade långsiktig stabilitet före utdelning. Förutsättningarna finns för framtida höjningar och min YOC (4,5 procent) är såpass bra att även bibehållen utdelning är gott nog.

Sänkt utdelning:

Swedbank: sänkte utdelningen marginellt till 13 kronor per aktie vilket motsvarar 1,5 procent. Jag hade samtidigt räknat med en sänkning till runt 10 kronor per aktie och är därför rätt nöjd med resultatet. Swedbank är ett litet innehav som jag bara passat på att köpa till rätt god YOC (6,4 procent) långsiktigt men inte avser ha särskilt stor portföljandel i.

Bonus till er läsare: har äntligen börjat bokföra min utdelningshistorik!